Stackars liten att mamma inte var där när det hände..
Men det hade tydligen gått över ganska fort, som alltid med barn.
Det är ganska otroligt tycker jag, att dom i ena stunden slår sig gula och blåa och är helt otröstliga, sen 10 minuter senare är det som att vända på en hand.
Vips så har dom glömt vad som har hänt nästan..
När jag kom och hämtade honom idag lekte han precis som vanligt och det hade hänt bara 30 min innan.
Skönt att det är så..
Själv skulle jag ojja mig ett tag och tycka synd om mig själv! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar